Att ge djuren kontrollen – för bättre resultat, relationer och välfärd

ByDjurSmart

Att ge djuren kontrollen – för bättre resultat, relationer och välfärd

Nej, inte en sån kontroll!

Nej, inte en sån kontroll!

Gillar du att kramas? Jag älskar att kramas. Kramar kan bland annat frigöra oxytocin, ett hormon som får oss att knyta an till andra och känna oss sådär varma, gosiga och kärleksfulla inombords. Jag skulle kunna kramas hela dagen om jag fick bestämma själv! …Men om jag inte fick bestämma själv, då?

Tänk dig att en stor, stark främling sprang upp till dig i en gränd och gav dig en riktigt ordentlig bamsekram. Hen vägrar att släppa och kanske till och med kramar om dig lite hårdare trots att du skriker åt hennom att släppa medans du febrilt sprattlar för att komma loss. Hen har inga onda avsikter över huvud taget, men det vet ju inte du, och faktumet att kramandet fortsätter trots att du gjort allt i din makt för att förklara att du är obekväm i situationen gör dig nog inte särskillt övertygad om att så är fallet heller. Inte så mycket oxytocin där inte, men väl adrenalin och stressresponser galore som kan göra sig påminda flera dagar efteråt.
Själva kramen är i grund och botten densamma och du har inte blivit fysiskt skadad i något av fallen. Trots det är det ena fredagsmys i soffan och det andra som hämtat ur en mardröm. Skillnaden är kontroll.

Getkram? Ja tack!

Frivillig getkram? Ja tack! Tvångskram? Nej tack!

Kontroll är något alla djur naturligt är villiga att arbeta för, precis som mat eller säkerhet. Varför det är så är rätt logiskt, eftersom kontroll över sin situation kan vara skillnaden mellan liv och död i det vilda. Att känna att vi har kontroll kan också öka vårt välbefinnande markant. Alla som oberverat ett barn som upptäcker en lampknapp för första gången och sett deras ansikte skina upp då de insett att de har kraften över ljus och mörker vet vad jag menar. De gör något, och får något att hända. Wow! Den känslan är oerhört förstärkande; att det en gör spelar någon roll. Det känner nog även du som vuxen igen.Massvis av experiment har gjorts för att visa att djur är villiga att offra mycket för den här känslan av kontroll. Både djur och människor är till och med villiga att utsätta sig själva för rätt jobbiga, ibland rent av smärtsamma saker, bara för att känna att de kan påverka vad som händer. Det är rätt fascinerande.

Så vad händer när vi blir nekade kontroll över vår situation? Om vi är för varma utan möjlighet att svalka oss, hungriga utan möjlighet att äta, hålls fast mot vår vilja? Eller kanske vistas vi i en miljö som är så fattig på stimuli att det inte finns möjlighet att göra några val, eller där alldeles för mycket händer som vi inte kan komma undan? Att inte känna kontroll över sin egen situation är själva definitionen av stress. Vill det sig riktigt illa leder det till regelrätt panik.
Förhoppningsvis har väldigt få av oss människor varit i en situation där vi varit helt berövade på kontroll, därför kan det ofta vara väldigt svårt att föreställa sig hur det faktiskt känns. Det är en bra sak, tro mig, för den känslan skulle jag inte önska min värsta fiende, än mindre de djur jag tar hand om! Ändå är det ofta något vi utsätter dem för mer eller mindre rutinmässigt. Ofta helt utan att vara medvetna om det.

Till och med att bli dragen i håret kan vara trevligt. I alla fall om det görs av en busig loripapegoja, och på mina villkor!

Till och med att bli dragen i håret kan vara trevligt. I alla fall om det görs av en busig loripapegoja, och på mina villkor!

Om vi återgår till exemplet i början:
Skulle du tycka att det var mindre jobbigt nästa gång en främling hoppade på dig och höll fast dig mot din vilja trots att du vet att du inte blev fysiskt skadad sist? Det skulle inte jag. Jag skulle knappt våga röra mig utomhus ensam.
Trots det är det precis vad vi förväntar oss att våra djur skall göra.
”Men polly, vi har ju klippt klorna massor av gånger, du vet att det inte är något farligt” – har jag både en och två gånger hört välmenande papegojägare säga till sina livrädda fåglar medan de febrilt kämpar för att komma loss ur handduken de är inlindade i.

Att bada är underbart! ...Men bara om en själv får välja när det är baddags. Annars är det bara ett ofrivilligt, och väldigt obehagligt vattenkrig.

Att bada är underbart! …Men bara om en själv får välja när det är baddags. Annars är det bara ett ofrivilligt, och väldigt obehagligt vattenkrig.

Sanningen är den att det inte spelar någon roll om det har hänt hundra gånger tidigare och fågeln ”vet att inget farligt kommer att hända”. Det resulterar fortfarande i samma fysiologiska responser, och något jättehemskt händer redan i och med att djuret blir fasthållet mot sin vilja!
Vi gör även detta på betydligt mer subtila sätt, genom att förvänta oss att våra djur ska vistas i en alldeles för stimulus-fattig miljö, genom att tvinga upp munnen på hunden så att vi kan titta på tänderna, lyfta upp kaninen trots protester… Allt det här kan verka som ”no big deal” på egen hand, men sett över ett djurs livstid tar vi kontrollen ifrån dem så ofta och så slentrianmässigt att det kan – och ofta har – förödande konsekvenser både för deras välfärd, och för relationen vi försöker ha med djuret. Det är dessutom just denna bristen på kontroll som är grunden till många av de beteendeproblem jag som beteendekonsult kallas in för att hjälpa till med.

Att få munnen inspekterad behöver inte bli en kamp där vi gör saker mot djuret som det inte vill för att vi måste - inte om det tränas in i förväg! Det kan till och med bli till en rolig lek istället.  Dessutom går det inte att tvinga upp käften på en ovillig gris hur mycket du än försöker, inte utan att behöva söva den först!  Grisen Mathias tycker detta blir betydligt trevligare. Och så får en godis också. Win-win!

Att få munnen inspekterad behöver inte bli en kamp där vi gör saker mot djuret som det inte vill för att vi måste – inte om det tränas in i förväg! Det kan till och med bli till en rolig lek istället. Dessutom går det inte att tvinga upp käften på en ovillig gris hur mycket du än försöker, inte utan att behöva söva den först! Grisen Mathias tycker detta blir betydligt trevligare. Och så får en godis också. Win-win!

Så vad ska vi göra? Sluta klippa klorna på våra djur för att det är jobbigt? Aldrig gå till veterinären? Låta dem leva på tårta och köttbullar för att det är vad de skulle välja själva?
Självklart inte. Som tur är är det heller inte de enda valmöjligheterna vi har. Att vi ger våra djur kontroll, det vill säga valmöjligheter, betyder inte att vi måste släppa kontrollen själva. Tvärt om kan det ofta ge oss MER! Mina djur får klorna klippta, blir vägda, går dit jag ber dem, låter mig kolla i munnen och så vidare, utan att jag någonsin behöver tvinga dem och utan bråk. Det vi behöver göra är att vara proaktiva, lära dem vad vi vill, och att det leder till önskvärda konsekvenser om de går med på detta. Vi tränar, med andra ord.

Ju bättre du blir som tränare, desto mindre tvång behöver du använda. Resultatet blir högre livskvalitét för alla inblandade, och ett bättre förhållande mellan människa och djur.

I det här videoklippet får Papegojan Echo klorna klippta, helt frivilligt. Kloklippning är en typisk sån där grej som många djur hatar. Själv är jag övertygad om att det inte är själva kloklippningen som nödvändigtvis är hemsk, utan just bristen på kontroll i samband med den. Tar vi oss tid att proaktivt träna in detta moment, små steg åt gången utan tvång, och visa djuret att det leder till önskvärda konsekvenser, så kan det istället bli till en kul lek som djuret mer än gärna väljer att delta i självmant.

Det absolut bästa du som djurägare kan göra för att öka ditt djurs livskvalitét är alltså att ta ditt djur på allvar. Rädsla och obehag är på riktigt, oavsett om vi som människor tycker det är befogat eller ej. Fråga ofta dig själv hur du kan ge ditt djur mer kontroll över vad som händer det, både i träningen och till vardags, och tänk (och träna!) proaktivt. Vet du att ditt djur kommer att behöva vara med om vissa rutinåtgärder: träna in dem i förväg!
Det fina i baletten är också att ju mer kontroll ett djur upplever att det har över sitt liv, desto bättre klarar det av de situationer då det av någon anledning inte är en möjlighet för djuret att bestämma vad som händer; som under ett eventuellt akutbesök hos veterinären. Även om du inte kan träna inför just ett specifikt moment kommer alltså den träningen du faktiskt kan ägna dig åt göra nytta även i det läget.

Träning handlar om kommunikation. Kommunikation ger kontroll och förståelse.
/Steph

About the author

DjurSmart administrator

Leave a Reply