Hur ser det ut?

ByDjurSmart

Hur ser det ut?

Definitioner kan vara det absolut viktigaste som finns när det gäller att kommunicera om djur- och djurträning. Om jag säger korrigering, vad tänker du då? Vissa tänker på koppelryck, en knäpp på näbben, en spark i revbenen eller ett barskt ”NEJ!”. Någon annan tänker på att byta ut något papegojan inte får ha mot en av dess egna leksaker för att ”rätta till” att den valde fel, eller att lugnt kalla in hunden då den börjat springa mot en annan hund; vi ”korrigerar” hundens felbeslut genom att be den göra något annat när det blev tokigt.
Ett ord, lika många (vitt skilda) betydelser som det finns människor som använder det.

Vaddå LITEN!? Jag är typ tre gånger så stor som en vanlig katt!  ...Vaddå TIGER?  Säg inte åt mig att vara tyst!!

LITEN!? Jag är typ tre gånger så stor som en vanlig katt!
…Vaddå TIGER? Säg inte åt mig att vara tyst!

Med det här i bakhuvudet är det rätt självklart att det blir missförstånd som ibland ger upphov till rätt heta diskussioner då vi pratar beteende. Om jag tycker att ”stort” är Vättern och du tycker att ”stort” är Atlantiska oceanen, då är det inte så konstigt att jag tycker att du har galet fel när du kallar Östersjön för ”liten”. På samma sätt kan vi tjata oss blå om huruvida korrigeringar är ”rätt eller fel”, det kommer inte att ge oss någonting om vi inte först definierar exakt vad vi menar. Risken är till och med rätt stor att vi egentligen tycker precis samma sak.  Jag har tänkt skriva mer utförligt om det här med etiketter och varför en bör vara väldigt försiktig när de används senare, men tills dess vill jag bara komma med en liten uppmaning för att du ska få ut mer av det du läser i jakt på nya kunskaper och råd. Varje gång du läser något som gäller hur du bör bemöta ditt djur, fråga dig själv: ”Okej, men hur ser det ut?”

Ett blodtörstigt rovdjur som går på två ben och har korta armar? Är det en T-rex? ...Nä. En pudel.

Ett blodtörstigt rovdjur som går på två ben och har korta armar? Är det en T-rex?
…Nä. En pudel, såklart! Hur kunde du inte förstå det?

När vi läser en text är det ibland lätt att vi inbillar oss att vi precis fått ovärderlig kunskap och att alla våra problem kommer att lösa sig, trots att texten egentligen inte har gett oss någon konkret information över huvud taget. Det gäller även oss som skriver texter med syfte att utbilda andra, så klart. Det är lätt att tro att en har räddat världen i ett blogginlägg trots att det för läsaren ger ungefär lika mycket användbar info som det grannens katt lyckas skriva då den tar en tupplur på tangentbordet.

Här förklarar Clumber spanieln House hur en går till väga för att lösa andra ordningens differentialekvationer. Solklart!"

Här förklarar Clumber spanieln House hur en går till väga för att lösa andra ordningens differentialekvationer. Solklart!

Läs den här texten, som exempel:

”Du måste berätta för för hunden att den gör fel, du måste tala om det för honom.
Vad menar jag då med att vi måste tala om det för hunden? Det är inte mer märkvärdigt än vad det låter. Krångla inte till det. För att berätta för hunden att något är fel måste vi kommunicera med den. Det gör du bäst genom att använda kroppsspråk och röst.”

Visdomsord, ellerhur? Klart som korvspad. Vi måste kommunicera med våra djur. En värdefull insikt. Det är lätt att fladdra iväg på den här känslan av att ha fått ny värdefull kunskap, trots att det du i praktiken har fått egentligen är en bunt bokstäver som lika gärna skulle kunna plockats ut i slumpmässig ordning ur en skål bokstavspasta.
…Nä. Prova igen:

”Du måste berätta för för hunden att den gör fel, du måste tala om det för honom.”
(Okej, så vad innebär det?)
“Vad menar jag då med att vi måste tala om det för hunden?”
(Oh, ja, förtydligande! Berätta, vad menar du?)
“Det är inte mer märkvärdigt än vad det låter. Krångla inte till det.”
(Okej, så vad är det jag ska göra?)
”För att berätta för hunden att något är fel måste vi kommunicera med den.”
(Okej, och hur gör jag det?)
”Det gör du bäst genom att använda kroppsspråk och röst.”
(Okej, var telepati ett alternativ, eller vaddå? Vad är det jag ska göra?)
”…”
(…Det var allt? O…kej.)

Resultatet av en kommunikationsövning. Syftet var att få personen som satt vänd ifrån tavlan att rita samma figur som visades, endast genom att beskriva den med ord. Svårare än en kan tro, kan jag lova! (Och helt galet roligt!)

Resultatet av en kommunikationsövning där syftet var att få personen som satt vänd ifrån tavlan att rita samma figur som visades, endast genom att beskriva den med ord. Svårare än en kan tro, kan jag lova! (Och helt galet roligt!)

Sex meningar. …Som säger absolut ingenting över huvud taget, även om det är lätt att få den känslan då en läser. Ska du tackla ner hunden i ett dike med brännässlor? Ska du sjunga en operett? Dansa salsa? Ingen vet. Förutom författaren själv, förhoppningsvis.

Gör dig själv en tjänst. Varje gång du läser en text om en ”metod”, tips om hur du ska hantera ditt djur, vad som helst egentligen som ger dig någon typ av instruktioner, fråga dig själv: ”Okej, men hur ser det ut?” (Och gärna även ”Hur vet du det?” …Men det är ett annat blogginlägg.) Har du inte fått svar på den frågan har du egentligen inte fått med dig något annat än en saftig portion ordsallad.  Den är fin, känns bra att äta, men är rätt fattig på faktiskt innehåll. Chansen är stor att du är rätt hungrig igenom inom 10 minuter.

Trevlig helg!
/Steph

About the author

DjurSmart administrator

Leave a Reply