Tag Archiveträning

ByDjurSmart

Förstärk rätt, ignorera fel. …Eller?

”Förstärk det du vill ha, ignorera det du inte vill ha.”
Låter det bekant? Troligtvis, eftersom det är ett vanligt förekommande mantra inom träning med positiv förstärkning. Men ligger det verkligen någon sanning i det?
Svaret är faktiskt nej, förutom i vissa specifika sammanhang.

”Att ignorera eller inte ignorera, det är frågan…?”

Tråkigt nog är just denna mening något som ofta lyfts ur dessa sammanhang, som jag strax skall gå igenom, och används av tränare med andra filosofier för att göra narr av klickerträning och annan progressiv, tvångfri träning med positiv förstärkning.
”Om hunden biter grannen kan du ignorera det hur mycket du vill, felbeteendet kommer fortarande att bli kvar” är nåt jag ofta sett upprepas av en känd svensk hundbloggare, för att motivera användandet av bestraffningar och korrigeringar och löjliggöra problembeteendehantering utan dessa inslag.
…Allvarligt? Är det någon som på riktigt tror att det här är vad –någon- förespråkar? Det är skrattretande, och jag hoppas innerligt att ingen på allvar tror att det är så problembeteendehantering med positiv förstärkning faktiskt går till.

Psst... Har du hört nåt så löjligt?

”Psst… Har du hört nåt så löjligt förut?”

Så vilka är sammanhangen där det här uttrycket kan användas?
1. Shaping.
Shaping, för den som inte är insatt, handlar om att lära ett djur ett helt nytt beteende genom att förstärka små, små närmanden eller approximationer som de kallas på fackspråk, mot det vill att djuret skall lära sig. Vi ”formar” alltså gradvis ett nytt beteende. I den filmen här nedan shapeas en råtta till att gå igenom en tunnel, för att demonstrera konceptet.
Rätt -> förstärkning
Fel -> Ingenting
= Djuret kommer att göra mer av ”rätt”, eftersom det är mer förstärkande. Enkelt och ruggigt effektivt!

Men, så kallat sunt förnuft (som väldigt ofta tycks vara tämligen osunt, särskilt när det gäller djurhantering av någon anledning…) gör ju att en lätt kan tro att det vore mest effektivt att använda både och. Om vi förstärker rätt OCH bestraffar/korrigerar fel så borde ju djuret förstå dubbelt så snabbt, eller?
Absolut inte! Under en shapingprocedur är det tvärt om oerhört viktigt att vi inte bestraffar eller korrigerar. Det är betydligt mer effektivt att lära djur beteenden endast med hjälp av positiv förstärkning, i motsats till en kombination av förstärkning och bestraffning.
Dessutom är det onödigt, och för att inte tala om oetiskt. När du jobbar med shaping skall du helt klart hålla dig till mantrat: förstärk rätt beteende, ignorera fel beteende,
samtidigt som du jobbar på att arrangera miljön så att det blir så lätt som möjligt för djuret att göra rätt.

2. När ett oönskat beteende blir förstärkt av uppmärksamhet.
Det enda – jag upprepar – ENDA tillfället då att ignorera ett felbeteende kommer att ha märkbar effekt på beteendet vi vill bli av med, är när felbeteendet i fråga blir förstärkt av din uppmärksamhet eller någonting som du tillför djuret.
Du kan ignorera hunden som precis snott din middag precis hur mycket du vill, och det kommer inte att ha någon effekt. Tvärt om kommer den lära sig att sno ännu mer mat från bordet i framtiden – eftersom det beteendet troligtvis blir väldigt effektivt förstärkt av att få mumsa i sig ett en smaskig middag. Din uppmärksamhet har troligtvis ingenting med saken att göra över huvud taget. Nada. Samma sak gäller andra beteenden som uppehålls av förstärkare i djurets omgivning, det vill säga sånt som du inte ansvarar för.

”Hee hee… Godisväskan är min, äntligen!”

Säg istället att vi exempelvis jobbar med en Papegoja som skriker när du går ut ur rummet. Vi har observerat att fågeln skriker när du går iväg, och du springer oftast snabbt tillbaka för att säga åt den att vara tyst, eftersom det låter så himla illa. (En vanlig situation i hem med papegojor.)
När du går -> skriker papegojan -> du kommer tillbaka och pratar med den, alternativt skriker ”TYST!”.
Funktionen av skrikandet under just de här omständigheterna är alltså att få din uppmärksamhet.  Detta är alltså ett typiskt fall då vi –bör- ignorera felbeteendet, eftersom vår uppmärksamhet är vad som upprätthåller det till att börja med. Men, det är ju bara halva uttrycket; förstärk rätt beteende, ignorera fel beteende – och att glömma bort den första halvan är ett vanligt misstag här. Det räcker oftast inte med att bara ignorera i det här läget. Det beror dels på att det är väldigt svårt att helt ignorera ett beteende, särskilt en vrålskrikande albakakdua. Även om vi lyckas så är extinction/utsläckning (att minska ett beteende genom att ta se till att det slutar förstärkas) en ofta lång, utdragen och frustrerande process för alla inblandade. Det är dessutom inte trevligt alls för djuret. Vi måste ta hänsyn till att en fågel som anstränger sig så mycket för att få vår uppmärksamhet antagligen har ett väldigt stort behov av den. Därför är det två saker vi behöver göra.

Isak

”Uppmärksamhet, pls?”

a) Om möjligt, minska fågelns behov av att ständigt ha din uppmärksamhet genom att ändra på miljön. Papegojor är fruktansvärt sociala, aktiva och intelligenta djur. Sällskap av andra fåglar, gott om utrymme att röra sig på och massvis med artanpassad berikning och fodersöksmöjligheter är A och O. Har fågeln allt detta är chansen betydligt mindre att den behöver din uppmärksamhet än om den lever ensam i en liten bur utan något passande för den att sysselsätta sig med. (Vilket ju också vore ett brott mot djurskyddslagen, men trots det är vanligt förekommande…)

b) Lär djuret ett annat sätt att be om samma sak på. Om vi ignorerar skrikande men samtidigt förstärker alla former av prat eller mer behagliga läten genom att direkt rikta vår uppmärksamhet mot gojan och kanske till och med ge den en godbit samtidigt så lär vi den väldigt effektivt att behagliga läten leder till allt den vill ha, medans skrikande inte leder till någonting.
Någon som vill slå vad om vad gojan kommer att välja att göra?
Samma grundprinciper gäller även andra beteenden som blir förstärkta av uppmärksamhet.

IMG_8277

”AAAAAAGHHHH… Ehum, jag menar, ursäkta, skulle du vänligen snälla rara kunna spendera lite tid med mig nu?”

Så, betyder det här att vi måste bestraffa felbeteenden som inte upprätthålls av uppmärksamhet? Absolut inte!  Det finns massor med andra, betydligt mer effektiva strategier att ta till för alla tänkbara problem som inte innefattar att tillföra obehag, även i väldigt svåra fall som rör exempelvis aggression. Det görs dagligen världen över av problembeteendeutredare med relevant utbildning, utan bestraffningar eller obehag. Det är dock ett ämne som förtjänar ett helt eget blogginlägg.

Ha det fint!
/Steph