Därför hör kloklippning inte hemma på veterinärkliniken

På kliniken är förutsättningarna för en lyckad kloklippning som sämst, och det kan leda till stora problem vid framtida veterinärbesök. Både djurägare och djurhälsopersonal måste sluta se denna viktiga omvårdnadsrutin som en snabb extratjänst.

---

Som djurtränare är kloklippning en av mina favoritsysslor. Rätt längd och form är A och O för friska tassar och fötter, och få saker är så tillfredsställande som perfekt nyfixade klor. Dessutom kan kloklippningsträning med positiv förstärkning vara oerhört roligt och givande. Det är lite av den frivilliga hanteringsträningens lackmustest, och få saker slår känslan när ett djur som tidigare har gjort utfall eller gömt sig istället frivilligt och förväntansfullt sträcker fram en tass vid åsynen av klosaxen.

Som djurvårdare vid klinik är associationen en helt annan:

Kloklippning är inte ett medicinskt ingrepp, men erbjuds ändå, främst av tradition, på de flesta veterinärkliniker. Det efterfrågas av många djurägare och vi som jobbar inom djurvården vill givetvis hjälpa till. På sköterskelistorna kan kloklippning ibland bokas in som ett eget besök, men det vanligaste att det ses som en snabb extratjänst som kan slängas in lite snabbt när djuret ändå är där för något annat.

Vi måste sluta med det.

"Förresten, kan ni klippa klorna också?"

Kloklippning tar i regel längre tid och leder till mer stress än mycket av det vi människor tänker borde vara jobbigare, som att ta blodprover eller bli undersökt av veterinären. Det finns dessutom flera anledningar till att just veterinärkliniken i regel är ett riktigt dåligt ställe att klippa klor på.

1. Förutsättningarna är ofta urdåliga. Vid klovård bör djuret vara lugnt och avslappnat eftersom allt som är det minsta jobbigt blir ännu jobbigare när vi är stressade och uppe i varv. Triggerstapling är ett fenomen där många små stressorer som ett djur normalt inte reagerar på "staplas på hög" när de sker nära inpå varandra, och det kan leda till mycket starkare reaktioner än normalt. Djur blir ofta mer smärtkänsliga och kan reagera mer på beröring, nya människor, situationer eller föremål än de normalt gör. I klinikmiljön finns alla förutsättningar för triggerstapling. Transporten dit, främmade djur och människor, obehagliga dofter, konstiga underlag och trånga utrymmen. De blir tagna på, stuckna med nål, och ibland har de även ont eller mår dåligt på något sätt. Har djuret dessutom tidigare haft jobbiga erfarenheter hos veterinären är stressnivån ofta hög redan innan det ens kommit in på kliniken.

Det här är förhållanden som kan göra att kloklippningen blir fruktansvärt jobbig även för ett djur som under andra omständigheter inte har några problem alls med den typen av hantering. Helt ärligt är det ett under att något djur alls klarar av att få klorna klippta med de förutsättningarna! Om din hund inte klarar det betyder det alltså varken att du är en dålig hundägare eller att djurhälsopersonalen inte är bra på sitt jobb.

2. Tidsbrist. Klovård kan- och måste få ta tid, särskilt när vi vill göra det på ett korrekt och för djuret trevligt sätt. Samtidigt är det ofta ganska stressigt att jobba på klinik. Schemat är tight och alla i personalen måste hela tiden prioritera sina arbetsuppgifter för att kunna ge bra vård till de djur som behöver det. Kloklippning är inte akut, eller ens ett medicinskt ingrepp. Ofta är det dessutom något kliniken gör till självkostnadspris eller till och med går back på. Det står alltså, som sig bör, ganska lågt på priolistan. Tar det 15 minuter att klippa klor är det någon annan som måste vänta 15 minuter på sitt blodprov, eller en veterinär som inte kan få assistans och hamnar efter i sitt schema. Därtill förväntar sig djurägaren ofta att det ska gå snabbt.

Ofta är det alltså väldigt svårt att avsätta tiden som egentligen behövs för lyckad kloklippning. Det gör att det är lätt hänt att vi måste gå snabbare fram än djuret är bekvämt med, vilket kan leda till att måste hållas fast med tvång och att proceduren därför blir väldigt obehaglig för djuret och riskabel för personalen. Risken att råka komma åt en pulpa och orsaka smärta ökar också under tidspress.

3. Det gör veterinärbesöken mycket svårare. Kloklippning är ett väldigt obehagligt ingrepp för många djur, även om det inte är smärtsamt. Kan ett djur inte få klorna klippta hemma är risken stor att den individen hör till den här kategorin. Och det är inte så konstigt egentligen! Vid kloklipp måste vi hantera djurets allra känsligaste kroppsdelar, det kan ofta involvera plötsliga ljud, och dessutom kan det faktiskt ofta göra rätt ont även om vi inte klipper i pulpan, särskilt om klosaxen inte är optimal och djuret haft för långa klor ett tag. Lägg där till de dåliga förutsättningarna på kliniken och att bli fasthållen av främlingar mot sin vilja, och det är som bäddat för en riktigt intensiv och jobbig upplevelse för djuret, som i värsta fall kan ha långvariga effekter.

"Vilket dag alltså, vill aldrig göra om det där. Var är min filt och min tuggis?"

På moderna veterinärkliniker kämpar vi hårt för att minimera stress och obehag vid veterinärbesök, exempelvis genom att hantera djur enligt Fear Free. Stress leder till en mycket större skaderisk för både oss och djuret. Det gör det också svårare att undersöka och behandla djuret, och kan påverka olika typer av diagnostik, som till exempel blodvärden. Alla obehagliga upplevelser i klinikmiljön kan leda till mer stress under kommande besök, därför vill vi undvika dem så mycket det bara går om de inte är absolut nödvändiga.

Som tur är finns det väldigt mycket vi kan göra för att få våra husdjur att se fram emot veterinärbesöken istället för att sky dem som elden, oavsett art, som jag kommer att behandla närmare i en senare artikel. En av de enklaste sakerna vi kan göra är att helt enkelt inte klippa klor på kliniken, om djuret inte är sövt eller sederat. Just djur som vid ett eller ett par tillfällen behöver sederas för att få klorna klippta, i kombination med hanteringsträning hemma, är ett av de få undantagen där kloklippningen kan höra hemma på en klinik.

En dålig kloklippning kan alltså bli betydligt dyrare än pengarna det kostar. Det gäller givetvis inte bara på klinik, utan oavsett vem du låter ta hand om ditt djurs tassar. Som tränare och beteendeutredare har jag sett otaliga exempel på djur som utvecklat allvarliga problem tack vare felhantering och traumatiska upplevelser vid kloklippning. Dessa kan ofta kan sträcka sig även till helt andra situationer, särskilt om det är något som upprepas eller händer ofta.

Den goda nyheten är att det finns gott om alternativ! Klovård behöver inte vara ett gissel som både djur och djurägare helst slipper om de kan. Det är inte ett medicinskt ingrepp, och med rätt hjälp kan du enkelt lära dig att själv sköta om ditt djurs klor. Framförallt kan du lära dig hur du kan arbeta med istället för mot ditt djur och lära dem att frivilligt delta i sin egen omvårdnad. Även du som har problem med exempelvis syn eller finmotorik, eller av andra skäl inte kan klippa ditt djurs klor själv, kan få hjälp av en duktig tränare, instruktör eller trimmare som arbetar med mjuka metoder.

Veterinärkliniken bör- och kan vara en trevlig plats där djur känner sig trygga. Låt oss hjälpas åt för att minimera den stress och det obehag som vi kan när de är där, så kan vi göra besöken trevligare för alla, både djurägare, personal, och djur. Allt gott,

Stephanie